Idag har jag varit på Twicon (Twilight Convention för er som inte fattar). Vilken fantastiskt förbluffande upplevelse med alla dessa twitarda människor. Jag som trodde jag var lite hardcore på Twille men inte i det sällskapet nej. Det var människor som var tatuerade med citat från Twilight och människor som satt med med slöja och ville gifta sig med Edward. Och jag trodde att alla skulle var typ femton men alla var typ fyrtio och helt galna. Det är alltid lite fint med människor som tar sin obsession lite för långt. Det fanns många som tagit det för långt på plats idag. Låt oss bara säga så. Det var underbart. Som att komma hem själsligt.

Och jag fick se Rob. Och gud så snygg han var. Hade en utomkroppslig upplevelse där. Finns inte så mycket mer att säga om det. Inga smickrande ord är nog stora i sammanhanget. I don´t belive in god. I belive in Rob.

När eventet var slut gick vi mot parkeringshuset och alla stog och väntade där på att dom skulle komma ut bakvägen. Efter ett tag tröttnade alla även Ida så hon drog till bilen och lyssnade på Jusin Beibers julskiva som vi köpt. Till slut var det bara jag och en tant kvar. Vilken jävla trevlig tant alltså. Medans vi stog där ensamma och väntade så berättade hon hela sin livshistoria och twitardness. Hon läste alla Robert Pattinsonbloggar och hade därigenom sett bilder på Rob utanför en mataffär. Sedan hade hon på eget bevåg rett ut vilken affär exakt det handlade om och dragit slutsatsen att Robsten hade skaffat en kåk där i närheten. Så nu hängde hon i krokarna där på jakt efter Rob. Hon levde ett hemligt Twilight liv som ingen i hennes familj visste om. På torsdag ska hon åka och tälta på Tent city (folk som tältar i för att få bra platser till premiären) i fem dagar. Fast till sin dotter skulle hon säga att hon skulle åka på semester med vänner i fem dagar. Så himla skön tant. Hela livshistorian fick jag höra. Hon träffade Elvis som trettonåring och sedans dess har hon inte viljat ha någon annans autograf förränn Robert Pattinson kom in i hennes liv. Nu är det allt hon strävar efter. Iallafall. Mitt i vårat fina samtal så kom två sheriffer fram och sa att vi inte fick stå där och stalka för någon security hade ringt och parkeringshuset var tydligen privat mark. Då började tanten hålla låda på riktigt och berättade sin livshistoria även för dem och även hur hon betalat både fyrahundra dollars för eventet samt femtio dollar i parkeringen så hon hade minsann rätt att bara stå av i ett parkeringshus nån timme sådär. Och jag drog till med att jag var från Sverige och allt. Så jag och tanten fick stå kvar. Efter en timme så började jag få lite dåligt samvete över Ida i bilen så jag och tanten sa adjö och gick åt varsitt håll. Så fint.

Drar en trudelutt på Edward Cullens piano..


Jag och sherifferna som kom och ville sjasa ut mig och tanten :)